Jag var ju slut idag efter att ha bakat och sedan fått i tjejerna lunch så jag satte mig en stund ner vid köksbordet för att blogga en stund. Jag satte på en smurfskiva och tjejerna dansade och sprang runt, runt och sa till mig hela tiden - det är kul! I vanliga fall så skulle jag tagit tjejerna till övervåningen direkt efter lunch för att vi alla skulle vila en stund. Idag kändes de alldeles för pigga och bestämde mig för att se ifall de skulle klara en hel dag utan vila.
Det gick bra i ca 15 -20 min tills jag hör en stor duns, bom och krash innefrån gästrummet. Jag springer in och Cornelia ligger på golvet och har fått hela Billy CD bokhyllan över sig. Hon skriker och jag ser hur blodet pulserar ut ur huvudet på henne. Jag bär Cornelia in i badrummet och tar en handduk som jag virar snabbt runt huvudet. Tänker lite snabbt att jag måste få hjälp och tar på mig skorna och springer över till grannen och bultar på dörren. De är hemma!!! Jag berättar vad som hänt och Patrik ringer 112 och även till Chrille som just idag satt hemma hos Anders Bagge och diskuterade låtar... Patriks fru Eva pratar med 112 och berättar vad som hänt medan jag sitter och håller Cornelia. Alla blev verkligen involverade då deras dotter Isabelle sprang och hämtade Olivia och även kläder till både Olivia och Cornelia.
Ambulansen kom väldigt snabbt och Cornelia fick en mössa på huvudet som skulle göra att det skulle sluta blöda. Det slutade blöda väldigt snabbt. Cornelia var väldigt med hela tiden fastän hon grät lite då och då men så fort hon fick på sig mössan ja då skulle hon ner och sprang fram till fiskarna och skulle kolla. Olivia fick stanna hos grannen medans jag och Cornelia fick följa med i ambulansen in till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Vi fick gå rakt in bakvägen och blev super väl omhändertagna, med både läkare och tre sköterskor + ambulans mannen som hade varit så fantastisk med Cornelia hela vägen in till A.L. De hade blivit så bra vänner när de väl kom fram att hon mer än gärna satt i hans knä medans jag sprang in på toaletten.
Efter att några sköterskor diskuterat med läkare om de skulle sy eller limma så kom de överens om att det endast skulle limmas då det tydligen ändå var ett fint jack. Först tvättade de henne och sedan rakades lite hår bort och till sist tejpades jacket. Helt otroligt fint blev det ialla fall och Cornelia satt hela tiden blixt stilla och läkaren sa hela tiden till sköterskorna som hjälpte till att - titta, förstår ni nu vad jag menar, så lugn och så fin tjej. Hade varit annorlunda kanske ifall det hade varit en 1,5 åring då hade det behövts sys men eftersom hon är så otroligt lugn och fin så går det här jätte bra. Man blir lugn som mamma att höra de orden. Man vet ju aldrig hur ens barn reagerar vid sådana här tillfällen dvs vissa barn kanske helt flippar ur och grinar, sparkar och skriker medans andra då fungerar som min lilla tjej. Hon fick ialla fall otroligt mycket beröm och belönades med en piggelin och gummibjörnar!!! :))) Nu ska plåstret sitta på i 5-7 dagar sedan så ska vi själva försöka få bort det...får se hur det går!
Lilla tappra Cornelia med sin tejp och söta plåster!
Chrille och Olivia kom bara några minuter efter allt var klart och vi kunde alla åka hem till vår trygga borg i Uthamra! Familjen åter samlad och ett lyckligt SLUT!!!!
Hemma somnade båda tjejerna 19:30 och själv kommer jag INTE heller bli sen i säng idag! Så godnatt alla vänner!
Kram på Er och ta hand om varandra!
J.Olsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar