En olycka kommer sällan ensam...

Lite summering av de sista veckorna...

Cornelia ramlade nerför en klätterställning och bröt överarmen. Blev ett besök på akuten och fick en Mitella. Hon har fortfarande ont men klarar sig bra på förskolan. Mormor var hemma med henne hela veckan.

Nästan på pricken en vecka senare så ramlar Lucas i buskarna på förskolan på något vasst (glas/kvist) och skar upp hakan/läppen. Ytteligare besök på akuten och denna gång blev den en väntan med 7 h innan vi fick åka hem och sussan lull! Han sydde även utan bedövning lilla skrutten. Så duktig.

Min mor har ställt upp väldigt mycket med både återbesök på akuten med Cornelia och plockning av stygn på Lucas. Tusen tack kära mor! :) Roligt var det ialla fall att få besök av mamma och Cornelia på jobbet. Hoppas att få visa Olivia och Lucas mitt jobb också men det får bli någon annan dag.

Sedan mitt upp i allt detta så somnade även min lilla mormor in! I fredags var vi på begravning. Jobbigt med begravningar och min kära mormor har alltid stått mig närma. Jag var väldigt mycket med min mormor när jag var liten och hon lärde mig mycket som tex att virka vilket jag är otroligt glad för. Tillbringade även mycket tid vid mormor och morfars sommarstuga där man ofta blev bjuden på vofflor och plockade blåbär i skogen. Ett annat fint minne är när vi rodde ut med båten och fiskade gädda! Vår London resa tillsammans var också en underbart rolig tripp! Härliga minnen och saknad är du! Sov gott nu lilla mormor och vila i frid! Kommer aldrig att glömma dig!

 

Allt för denna gång.

 

J.Olsson

På akuten...

Förra onsdagen ramlade Cornelia nerför en klätterställning på förskolan och bröt överarmen...hon är en riktig tapper liten dam. Behövde inte gipsa utan gått med Mitella nu i 6 dagar. Nu har läkaren tagit tillbaka Mitellan för att Cornelia ska börja använda armen igen.

   Cornelia med sin Mitella!

I går lekte Lucas i buskarna på förskolan och ramlade på en vass kvist och skar upp hakan. Förskoläraren ringde och sa att det blödde massor och att de inte fick stopp på blodet...väl när jag kommit till förskolan så blödde han inte längre. Jag, Olivia och Lucas åkte raka vägen till akuten. Morfar kom sedan med lite mat åt oss och tog med sig Olivia hem igen. Jag och Lucas fick vänta på akuten i nästan 7 h...ibörjan var han tapper och lugn men ju längre tiden gick så blev han tröttare och tröttare. När de väl skulle börja sy så hade Lucas precis hunnit somnat...klockan var då 22:30. Det var bara att dra ur nappen och börja sy. Han hade endast haft lokalbedövning då det bara skulle sys ett stygn...ajajaj det gjorde så ont på honom...stackars stackars lille Lucas! :( Vi var hemma till ca 11:30 och Lucas följde då med morfar hem så han skulle kunna få sova ut dagen efter hemma hos mormor. Så just nu har mormor fullt upp med två trötta barn. Jag ringde mormor idag och då hade Lucas precis slagit Cornelia på sin brutna arm. Nu är det bara att hoppas att Olivia tar det lugnt på förskolan...

JoråsåattomviharfulltupphäriVästerås!?! :)

Lucas pigg och glad innan tröttheten slog in!

That's all for now! 

J.Olsson

"Bara" 28:a Rutor!

Här är ett litet projekt jag jobbar med...

Behövs 28 rutor totalt...riktigt terapiarbete vill jag lova! Hoppas att bli klar till sommaren! :)

Så här ska den förhoppningsvis se ut när den är klar! 

Önskar Er Alla en bra dag! 

//Johanna

Min start på år 2015

Var ett tag sedan som jag skrev nu och det har väl sina anledningar! Helt ärligt så har jag varken haft lust och ork med någonting mer än att försöka orka med mig själv. Låter inte speciellt uppmuntrande men så är det. 

Det nya året började rätt kaos artat med att jag lite ogenomtänkt gjorde slut med pojkvännen. Blev väldigt ångestladdat men handlade efter magkänslan. Jag har ju tre barn, nytt jobb, ett hem och två katter som behöver mitt fulla fokus och finns verkligen tiden med ett förhållande då...tveksamt? När jag väl får min egna tid som infaller sig 4 dagar på en månad så behöver jag lugn och ro, ingen stress och press från något håll. Sedan om det inte känns helt rätt och enkelt så varför lägga ner sin energi då...livet är för kort.

Det positiva är att jag äntligen är på ett jobb där det känns som jag kommer bli kvar ett tag..förhoppningsvis året ut! Håll tummarna för mig! Detta är mitt fjärde jobb på två år...inte konstigt kanske att jag gick in i väggen lite...

Jag jobbar även med mig själv både med att få en starkare kropp med träning samt att jag nu samtalar och bearbetar gammalt förflutet som ligger och tär på en. Vi får se om det ger nå resultat. Vi är nog rätt många människor på denna jord som nog skulle behöva gå till  botten med våra ryggsäckar en gång för alla. 

Händer mycket med barnen nu också! Lucas är en underbart charmig liten kille med en stark vilja och otroligt mysig och gosig! Tjejerna växer och har även de har en envishet som är helt otrolig. De bråkar väldigt mycket nu och testar mammas gränser och då krävs det ju att det finns en mamma med ett starkt tålamod!!!

Annars så ser jag ljuset i tunneln nu! Våren är snart här, jobbet flyter på och pengarna börjar rinna in igen. Glada barn och snart en stark mamma igen!!! :)

Hoppet är det sista som överger en! :)

Må så gott Alla!

J.Olsson

Min charmiga glada lilla Lucas med nyvirkad mössa! 

Skickat från min iPhone