Idag kom dagen som visste skulle komma....ett riktigt bakslag på förskolan! Olivia hur glad som helst och brydde sig inte alls om mamma. Cornelia hade dock inte alls någon bra dag idag. Det började med att mamma och pappa åkte dit tillsammans då vi hade tänkt att hitta på något skoj idag då det säkert skulle gå bra även idag...inte alls. Vi försökte att ta det lite lungt och först gick vi båda in med Olivia och Cornelia och sedan efter ett tag så gick pappa ut och började sätta på sig kläderna. När jag 5 min senare började resa på mig och sade hej då till Olivia och Cornelia så började Cornelia gråta med engång och sprang också till dörren och ville följa med ut. Hon visade så tydligt - Mamma gå inte, inte utan mig...får inte gå! Jag kramade om henne och sade sedan hej då igen och gick då ut i andra rummet och hörde Cornelia bara grät och grät. Mitt hjärta brände och kände även att jag själv skulle kunna bryta samman, men nej nej...måste vara stark. Jag gick ut till pappa som stod i kapprummet och väntade. Det tog inte mer än någon minut så kom Navida ut med Cornelia som såg helt förstörd ut och när hon fick syn på mig hängde hon bara ut från Navida med armarna utsträckta och tårarna rann nerför kinderna. Vad kunde man göra, tog emot henne och hon kramade mig hårt, hårt. Jag bestämde mig för att gå med in igen för att sedan försöka att testa igen. Cornelia verkade nöjd enstund och dansade och lekte med de andra barnen...då sa jag hej då igen och gick ut och väntade. Hörde då återigen efter en stund att det var Cornelia som hade börjat att gråta igen...jag sa då att jag provar med att stanna ett tag till. Olivia brydde sig inte alls om mig....tills hon såg att sin syster bara ville upp, upp till mamma då kom tydligen Olivia också på att hon också ville upp till mamma och jag lyfte upp Olivia för att ge henne en kram och fick den hårdaste varmaste kramen av lilla Olivia. Suck och så var det kört för henne med, varje gång jag försökte att sätta ner henne så grinade hon också. Till slut så bestämde vi att jag skulle ta med tjejerna hem så att de skulle få ta lite ledigt ifrån dagis. Så vi åkte alla tillsammans hem igen och åt lunch och vilade.
Det är bara att hoppas att det går bättre imorgon. Då ska vi inte stanna kvar så länge vid lämningen utan nästan med engång säga hej då och gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar