Lite tankar...

Som med en storm vind så känns livet allmänt tungt just nu. Från lycklighets känslor till att jag på några veckor bara känns som jag bryts ner mer och mer. Vet inte vad som hänt egentligen men tror att jag påverkas en hel del av vad som händer runt omkring mig mer än vad jag faktiskt trodde att jag skulle göra. Det är ju en hel del strul i olika relationer runt omkring mig och tycker det är så tråkigt och det får en att fundera över sitt eget liv. Den enda som ler, skrattar och verkar lycklig runt omkring mig är min lilla Lucas. Min man är väldigt mycket uppe i sitt men tror och hoppas att han är lycklig med mig och hans familj även fast vi har det otroligt tufft just nu. Han säger ialla fall att han älskar mig och jag känner mig just nu som en svamp som suger åt mig alla vänliga ord.

Jag hoppas på ordspråket - Efter regn kommer solsken, hoppas på att se ljuset i tunneln eller nu kan det inte bli sämre utan bara till det bättre och nu kommer det att vända snart!

Här hemma så är det just nu två rastlösa små själar som kräver all tid från sin mamma och pappa. En mamma som inte riktigt kan ge den tiden utan gnäller mest på de stackars tjejerna. Hör mig själv...- Måste du ha dessa skor på dig då det klampar så, Lucas sover...eller låt inte så där högt, Lucas sover...eller sitt stilla i soffan, jag ammar Lucas etc etc....usch jag känner mig verkligen inte rättvis mot mina små tjejer. Hur ska jag hantera detta...vet faktiskt inte! Har hamnat i ett ekorr hjul...
HJÄÄÄÄLP!!! Allt jag vill är ju att mina tjejer ska få vara lyckliga och inte bli sönder tjatade. Usch jag känner mig så hemsk. Helt plötsligt så vill jag att Lucas ska bli stor...men ändå inte! Det är ju en sådan kort period med amning och livet tuffar ju på och snart så är man tillbaka på jobb och ungarna på förskolan. Känner mig helt splittad, jag räcker helt enkelt inte till. Räcker inte till att vara varken en bra fru, mamma eller dotter! Skulle vilja ge min man mer uppmärksamhet och kärlek, mina barn ännu mer pussar och kramar och min egen mor mer tid och kärlek! Självklart mer tid för vänner, Chrilles familj och min egen syster också men men...

Kom just underfund med att tjejerna säkert inte alls är särskillt jobbiga utan att de bara är små tjejer som vill leka och gå i fina prinsess klänningar, fina prinsess skor och få mammas och pappas uppmärksamhet...

Jag har ju i några dagar varit själv med Cornelia och Lucas uppe hos mor min. Hade det lugnt och skönt och nästan inge tjafs. Olivia har också haft det så mysigt med pappa, både varit på bio och på äventyrsbad i Upplands Väsby. Det märktes så väl när jag kom hem, Olivia så glad och så snäll, hon har verkligen behövt denna egentid med focus från bara en vuxen. Hon har ändrats men det behövs kanske inte så mycket för att hon ska ändras tillbaka igen...gäller verkligen att man tänker sig för.

Cornelia hade det ju lite som vanligt då jag och Lucas var med, lite trots och så men vi gjorde detta nu för att Olivia skulle få lite egentid och få vila från både mig, Lucas och Cornelia. Hur som igår var allt frid och fröjd och även när jag idag kom och hämtade dem på förskolan. Olivia hade gjort ett hjärta i lera åt mig och jag blev så glad. Inge trots alls när jag skulle hämta utan båda två stod färdig klädda i kapprummet när jag kom. Det var precis som vi hade kommit överens om med förskole personalen. Tjoohoo en liten framgång! :) Dock så började det lite när vi kom innanför dörrarna...dvs
var lite tysta nu tjejer för Lucas sover etc...åhhh blir så trött på mig själv. Kan man komma undan detta på något sätt, vill inte gnälla på dem och det märks efter några fler tillsägningar hur jag blir argare och argare och hur tjejernas frustration kommer krypande och det slutade med att Olivia stod och tänkte slå Lucas i huvudet. Jag frågade Olivia vad hon tänker göra och hon sa - Jag vill slå Lucas, jag sa nej varför då? Jo för jag vill det och precis när hon sänkte slaget så slog jag undan hennes hand och hon börjar gråta...vad nu detta? Har det helt plötsligt blivit värre än värst??? Hoppas det bara var en engångs förteelse.

Pappa Chrille åkte imorse till Götet för att fixa med lite låtar i studion tillsammans med hans musik kollegor. Det hade gått bra och han var på glatt humör när han ringde! Finns inget jag blir mer lycklig av när jag hör och ser att min man är lycklig! :)))

Imorgon är det en ny dag med nya möjligheter och jag hoppas på att lämningen och hämtningen går bra och att min man kommer hem glad och med nya krafter! :) På Fredag så kommer tjejerna och pappa åka upp till landet till farmor och farfar och då får jag och Lucas vara hemma i lugnan ro!

Nu har jag skrivit alldeles för mycket och den som orkat läsa detta från början till slut borde nog få en medalj! :)

Som sagt tips och råd mottages gärna! Kanske ni känner igen Er?

God Natt!
J.Olsson